KFC – del 2

Tvånget till pension var ingenting som colonel Sanders ville kännas vid, gå från en framgångsrik restaurang till en pensionscheck som knappt täcker de grundläggande behoven var inget värdigt liv för någon och för en man med drömmar som kände att han hade mer att ge var det verkligen inget alternativ alls. Efter att ha stängt sin restaurang bestämde han sig för att ta en annan väg, han gjorde valet att hänge sig helt och hållet till det franchisesidoprojekt han startade 4 år tidigare när han lät sin vän sälja sin rätt med en royalty på 4 cent.

Ryktet sprider sig

Tillsammans med sin fru gav han sig ut på vägarna bilen hade de packat full med några tryckkokare, mjöl och kryddblandningen han gjort sig känd för. Försäljningstekniken var vågad och självsäker, han gick in på en restaurang och erbjöd sig att tillaga sin kyckling och om ägaren gillade maten så skrev dem ett avtal. Redan 1963 fick var Sanders efterfrågad utan att behöva komma och arbeta på ställen, över 600 restauranger serverade redan den berömda Kentucky Fried Chicken runtom USA och Kanada. I oktober samma år blev han kontaktad av John Y. Brown Jr, en jurist som var känd för att vara aggressiv i sitt arbete, och Jack C. Massey som tillsammans ville köpa rättigheterna till hans franchise.

En viktig del in i det sista

Det var inte så förvånande att han till en början var något motvillig att sälja, han hade trots allt jobbat hårt för att nå dit han var. Men efter några veckors övertalning gick han tillslut med på att sälja rättigheterna för $2 miljoner, detta motsvarar ungefär $15 miljoner idag. Enligt kontraktet skulle Kentucky Fried Chicken etablera egna restauranger runt om i världen utan att kompromissa på receptet, kycklingen skulle tillagas på samma sätt som Sanders själv hade gjort. Colonel Sanders skulle inte behöva leva resten av livet med bara de miljoner han fick, en årlig lön på $40 000 (som senare ökade till $75 000), ett säte i styrelsen, majoritet av ägandet av de kanadensiska restaurangerna och ambassadör för företagets märke.

Kvalité framför kapital

Han var inte glad över att ge upp sitt skötebarn, men som 75 åring bestämde han sig för att det skulle vara bäst att se sitt företag fortsätta växa bortom hans kapacitet. Trots spekulationer om att han fick alldeles för lite betalt så visa det sig att Sanders inte försökte förhandla om et högre pris alls, hans plan hade aldrig varit att bli rik utan det viktiga var att bli ihågkommen för sin mat. Det var en av anledningarna till varför han konstant svor och muttrade över den såsen företaget tog fram som var av sämre kvalité, han ville hellre se en lägre vinst med en högkvalitativ sås.

Sista tiden av sitt liv spenderade han med att ge intervjuer i talkshows och vara med i reklamfilmer. Sanders må ha saknat motivationen att bli så rik som an faktiskt skulle ha kunnat bli, men nu är han känd i 115 länder runt om i världen för det recept på friterad kyckling som var hans absoluta favorit.